Till "Karlan" och "Jarnske" uppå en tourné den 20 juli vi oss skull' bege

Och starten den hade förlagts ned till torge och därifrån skulle vi halvvägs till Norge

Och var och ens anlete sken av ett smil ty denna gång skulle vi åka i bil

I stället som förr efter häst hinna målet nu bilen vi hade ifrån "Monopolet"

Som kördes av Hjärpe med fart och med kläm och sittplatser fanns det omkring tjugofem

Den andra, som först av de två börja starten ägdes av Johansson, alias "Svarten"

Jag själv i den senare hade fått plats omgiven av grönska som vid ett palats

Och Edström, herr Törner och "tråddragargrabben" herr Vennerström vinka från bilen med labben

Och Andersen, Bodlund och "Olle" och Hans och även en Kalle i bilen där fanns

Halv åtta vi vände så kosan at väster och bilen han rulla förutan protester

I väg genom "tullen" så riktigt det ven och fåglarna kvittra och solen den sken

Och som signalist hade Hans tagit rollen han satt där och klämde i ett uppå bollen

Men inte ett missljud fast bollen blev klämd ty bilen utav en konstapel var stämd

Så även med bollen och dito chauffören och hjulen och motor, bensintank och rören

Personbilar hade man även ett par de körde förbi, vi blev lämnade kvar

Och halvvägs fick Andersen plats i en sådan och sedan hos oss vi ej mera fick sådan

Och cyklar begagnades visst utav tre och redan på lördag så startade de

Och Hedberg, som lärt sig att spela av "näcken" var med, och så "Arvidssonsmågen" och "Skräcken"

Och våran chaufför han satt lugn som en stod vi Jössefors hunno ty farten var god

Och när om en stund vi i Sulvik var framme så funno vi där det "förlorade lamme

Där satt på en sten uti högsommarsol en liten Rylén, uppifrån Otterbol

Han reste sig, började bocka och niga 
och på "Monopolbilen" upp fick han stiga

Där maka man på sig envar några tum och sjöng som "Armen": "Uti arken finns rum"

Till Växvik vi kom under skämt, under gyckel där upphann oss Ivar och Pelle per cykel

Och båda uppträdde i färgade glas nu landsvägen tjänstgöra fick som garage

Och nu till "Mor Britta" vi gick in i hagen och la' oss i grönskan och fyllde så magen

Där låg vi en stund och vi drack och vi åt 
och "kameragubbarna" tog var sin plåt

Få plåtarna bra, nog envar hade hopp om sen fortsatte färden, snart var vi i Koppom

Där stod dom och vänta, men fingo dock "tji" ty vi körde hastigt och lustigt förbi

Snart var vi i Hämnäs på gästgivargården och där några jäntor om alla tog vården

De bjödo på vatten och handduk och tvål det passade nu då vi hunnit vårt mål.

Och sen fick vi kaffe och bröd uti salen då kyrkfolket drogs med den sista koralen

Och därför till kyrkan vi bilade nedoch solen sitt ljus över nejderna spred

Då vi uppå allmogens väg gjorde intrång ty "stian" den saknade eget nog ingång,

Och sången gick utmärkt det tror jag förvisst, ty många vi voro och Rudström solist.

När vi hade genomgått hela programmet man oss applådera,
och sedan i dammet

Vi åkte till Beted till
gästgiveri´t och där nu belöning vi fick för vår flit.

Och alla vi gick för att söka en skugga och låg där och vänta att få nåt' att tugga

Jag själv hade värk i mitt "döpelseklot" och tänkte ej någon för mig hade bot

Men hjälpt jag dock blev utav "Smedbergskans" Gunnar
och därför all välgång åt honom jag unnar

Och sedan kom maten och nu blev det liv man stoppade i sig med gaffel och kniv,

Och maten var bussig därtill fick vi dricka och alla i matfatet visa sig kvicka.

Till sist fick vi kaffe och det som var gott och kamerajägarna hade så brått

Man "knäpptes", och om det ej hade en aning och utan man fått någon minsta förmaning

Men tiden den gick, det mot aftonsång led och till "Synagogan" vi åkte så ned

Steg in uti "stian" och blottade håret och stego så fram för att sjunga i koret

Det hela utfördes med känsla och takt 'ty "allas vår Törner" detsamma har sagt

Så ingen behöver på saken fundera då Törner har gillat och folk applådera

Sist "Morgon" vi sjöngo, och när den var slut så gingo vi alla på landsvägen ut

Och åter till gästgivargården vi gingo och kaffe med dopp uti trädgården fingo

Och sjöng några sånger och "knäpptes" på nytt och småningom hade så dagen förflytt

Och åter vi cyklar och bilar bestego och flickorna vinka och somliga nego

Då vi ifrån Beted till Arvika for
med Johansson först uti
raden jag tror

Men strax invid Koppom där fick vi en "bräcka" ty avkylningsröret begynte
att läcka

Och nu vid en vägkant vi där "lade bi" och alla de övriga
åkte förbi

Och medan man röret nu sökte att lappa så blevo vi bjudna gå upp för en trappa

Hos herrarna Eklund, i våning så fin och där satt herr Rudström, Holmén och Velin

Och Söderlund, alla vid glas eller flaska och kakor och saft och cigarrer och aska

Och vi gav oss med uti "leken" så snällt som hade det livet hos alla här gällt

Och Johansson satt där och gnola vid ratten i Växvik vi stanna och bytte om vatten

Och före en bil stod vid landsvägens kant i gräset låg Erik med fruntimmer grannt

De åto och skratta och förde spektakel där låg även Richard och hans lilla Rakel

Men vi bytte vatten och åkte igen och omkörda blev av varendaste en

Snart var vi vid Ränken, den låg som en perla den sjön är gudomlig båd' arla och serla

Och Sulvik vi nådde och Jössefors bruk och bilen på intet sätt visa sig sjuk

Och Höves och Gilserud "krossa" vi åter och bort i ett björkhag en koskälla låter

Så ensam och stilla och sen' för var syn vår tornspira sträckte sig stolt upp mot skyn

När se' cirka tio minuter försvunnit vi lyckliga "hembygdens kust"
hade hunnit

Och alla var nöjda med resan och da'n och "Olle" han log i sitt skägg och sén sa'n:

En sådan här lustresa gillar jag även den är lika trevlig, som gno efter räven.

Arvika den 26 juni 1920
G. A. K.